Denna text kanske blir den sista jag publicerar på denna poeter. På sista tiden har jag fått veta att skolan har uppsyn på mina hemsidor för poesi för att kunna tycka och säga vad dom tycker om mina åsikter och tankar.

Detta resulterar inte bara i en misstro mot skolan som nervärderar ett konstnärskap utan inte kan skapa en självdistans och ett fritt konstnärskap. Att behöva stå inför svars för sina texter varje gång blir tröttsamt och slitigt i längden.

Jag har börjat skrivit på nytt material, på en ny platta. Denna platta har inte samma hårda ton som den som jag skrivit på sistonde och som är så kritiserad och missuppfattad. Tyvärr kan jag inte lägga ut den på detta namn, då jag vet att skolan kommer snoka och försöka vrida varenda ord till deras fördel.

Tack för denna tid.

TJACKHORAN

Jag flyttade till en stad placerad under
Neonljusens gula mil
Med en flaska sprit och kvinnor
Som fick vad dom ville ha
Förvandlades jag till en ny
En schifrozen som spelar roller som
Någon ville att man skulle ha
Baby hon kallade mig
Tjackhoran


Skolan ser mig som jag en gång var
Tills vinden vände och blev en annan tid
Visar hur dom inte ville att jag skulle vara
Mitt hjärta blev brustet och
En annan version kom att bli jag
Missuppfattad och prisad för en stil
Jag hade setts för att kunna vara allas val
Dom kallar mig
Tjackhoran

I en lagerlokal bildades en stil dit ingen ville gå
Tiden mognade och livet fick ta över
Dom snea blickarna från skolans korridor
Jag var inte längre den
Som dom ville ha
Nedtryckt i en stol försvarandes
Stilar och toner som dom inte trodde var jag
Välkommen till en ny version av mitt liv
Dom kallar mig
Tjackhoran