Med honungsröst andas du i mitt nyvakna öra.
Tiden går utan att stanna på särskilda ställen.
Jag lämnar fotstpår efter mig som bokstäver i bläck.

Utanför pulserar det. Jag får inte grepp om någonting egentligen.
Dammet täcker stilla mitt rum, det är orört precis som mig.