Alltsedan seklet var ungt

gick jag som Oxen så tungt

fastän jag kvad "de-e-lugnt"

Livet var lagom, mest trist

dock med Merkurius list

spelade jag optimist

När som jag fyllt 45

blev jag smått lästad vid lem

nästan jag hälsade hem

Tillvaron blev katastrof

spöket blev min apostrof

livet en dikt och en strof

Stundom var livet en dröm

jag flöt på dikternas ström

kantrade yrvaket öm

Mars är på gång, har man sport

knackar på Lejonets port

för mig från barndomens ort

Drar sig ur Kräftornas klor

låter mig åter bli stor

tro på det där som jag tror

Töjer på värkande ben

vill åter repa på scen

sola i strålkastarsken

Vart jag i världen än far

följer Saturnus, min far

trygg i sin Jupiter-char

Barnen är stora till slut

fast de så nyss flugit ut

tösabit liksom drasut

Själv är jag ännu ett barn

Venus i Vädurens garn

hängiven slödder och flarn

Månne i månskenets glans

funnes det ännu en chans

till konjunktionen som fanns

Merkurius, Vattuman!

Visa mig nu vad du kan!

Skänk mig ett liv och en man!

Peppar och handen på trä:

lycka åt folk liksom fä

önskas försiktigt i lä