med morgonens blues
jag borstar mitt kaffe
och snör mina strumpor
samt ger dig en kyss

men du lossas ej vakna
fast mina händer
är kalla och frusna
och trots att min blues
är härligt hes

min ångest den stiger
mina synder jag granskar
ser hålet i strumpan
som blev till i går

jag suckar förtvivlan
jag spyr upp min galla
över orden jag yttrade
till dig i natt

vad hjälper det mig
att sörja är fåningt
säger dom till mig
som ingenting vet

och dagen den rullar
som dagarna brukar
på kvällen hon möter
mig som en katt

spinner och smeker
gör mig helt galen
i sängen vi sedan
hoppar helt lätt

där gör vi se`n det
som man brukar göra
när man har grälat
och vill vara sams

så vi grälar rätt ofta
men älskar ej mindre
i älskogens lekar
vi trivs j-t bra!