Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt inre kvävs

Nytt år
Startar med att andan flyger ur mig

Vaknar av en
Blixt av saknad

Mina ögon är dimmiga
Min kropp ihopkrupen

Men jag var ju inte kär?
Som om kärleken gick åt fel håll
Aldrig ville låta mig njuta

Det var tomt och jag ville över
Där gräset är grönare

Det där magiska som vissa, kanske alla, upplever någon gång

Det kunde inte glömmas bort
Jag trodde att detta skulle göra det dock
Att säga farväl
Till det trygga, varma

Men
det svider så abnormt
Kolsvart hål i magen
Fantiserar om att han visar upp henne
Hans första kärlek
Framför mina ögon

Och då
Tårarna faller
Dränker andan
Och jag önskar
Att jag kunde veta
Vad jag faktiskt ville
Och andas in
Ett lugnt andetag.




Fri vers (Fri form) av Randig4
Läst 277 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-01-06 20:39



Bookmark and Share


  tildam
Känner med dig. Så mycket.
2016-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Randig4