Ryggraden slits ut ur mig
När jag väntar
Väntar
Väntar på

Stegen

Som är så tysta
Så tysta
Så tysta

Låt mig gå nu snälla
Snälla Snälla Snälla
Tårar rinner ner för hennes kinder
Medans väntan trycker in sig i henne
Hårt hårt så hårt
Slita sönder hennes inre
Slita sönder ögonen
Medans tårarna rinner ner för hennes bröst

Blod glittrandes nedför låren

Väntan väntan väntan
Kan nu
Snälla
Snälla

Jag har väntat i 13 år
Att avsluta detta ses som den enda utvägen nu
Jag orkar inte längre
Kämpar uppför den där trappan
Som i mitt
Hennes inre
Sägs vara räddningen

Längtan så stark
Sliter sönder mig
Sliter ut mitt hjärta

Som är så gömt
I ett dunkelt rum
Fyllt av blickar som tömmer all energi

Ett dammmoln av hat
Sveper sig in
Djupt ner in i hennes lungor

Kvävas långsamt
Plågsamt

Dö en själslig död

Jag orkar inte mer