Visst är det väl underligt,
Hur sådana privilegier
Uppskattas så sällan?

Hur ett liv i lyx,
I överflöd,
Inte håller olyckan stången?

Hur likgiltigheten,
Likt en sköld,
Blir värn mot smärtan?

Likgiltig inför sorgen,
Rädslan och olyckan,
Ja inför döden själv,

Så står jag skyddad,
Avskild från lidandet,
Med domnade sinnen.



Visst är det väl underligt,
Hur det som skyddat,
Blir till det som skadar?

Hur det som helat
Sargar, raserar,
Tar över kontrollen?

Hur likgiltigheten,
Likt en sköld,
Avskärmar sinnet?

Likgiltig inför glädjen,
Tryggheten och lyckan,
Inför livet själv,

Så står jag blottad,
Avlägsen från omvärlden,
En bruten människa.