Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mörka ringar

Mörka ringar under ögonen,
Så väldigt trött,
Trött på ilskan, kylan, ensamheten,
Trötta ögon som tåras.

Axlarna hänger tunga,
Ryggen böjd,
Lutad mot den ljusgröna väggen,
Långt bort från de andra.

Ordens mening flyter trögare,
Rösten brister,
Satserna konstlade, överdrivna,
Vill hitta tillbaka.

Blicken sveper hastigt omkring,
Läpparna darrar,
Händerna höjs, för att avskärma,
Det är för mycket.

Jag hade ingen aning om det,
Hur svårt det är,
Att se det utifrån, maktlöst,
Se det hos dig.

När jag dessutom är skyldig,
I alla fall delvis,
Till att du hamnat, fastnat,
Där du är.

Jag vill bara att du ska veta,
Jag är så ledsen,
Jag gjorde fel, var dum,
Jag borde ha varit där.

Det är försent att rädda,
För lång tid gick,
Men om du vill ha min hjälp,
Då är den din.




Fri vers av Elisabeth Skoog
Läst 538 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2017-01-19 23:35



Bookmark and Share


  Murrey
Äkta beröring...känner den hopplösa. livlösa sorgen men ändå med ett hopp...att Du finns. Mycket vackert <3
2017-01-20

    ej medlem längre
Förlåtande och bedjande...ord som berör.
2017-01-20

  Gin83
Gillar denna
Den berör och har ett skönt flyt
Det ä aldrig försent!
Bra
2017-01-19
  > Nästa text
< Föregående

Elisabeth Skoog
Elisabeth Skoog