Det springer små varelser i gångarna under oss
räknar hjärtslagen och handklappen
från gårdagens defibrillering


Vårt kvarter vaknade långsamt
spritklistret i munnen gjorde det
svårt att minnas labyrinterna

Vi blev smalare och smalare
hjärtslagen syntes i skyltfönstren
blodet gick mot en genomskinligare tid

Takten klappades taktfast av piedestalerna
när vår kista sänktes under jord


Där i katakomberna lever vi för evigt