dagar går då jag
endast tänder en
lampa i nödfall
då tystnaden endast
avbryts av korta
stunder radionyheter
innan jaget liket en
atomubåt sjunker tillbaks
mot frånvaron av ljus
och stillheten
under polarisen strömmar
en vila besläktad med
djupgravarnas isolering
valarnas sång som till
en början plågade mig
ger nu mening
fyller nattens gatlampor
med stråksektioner
de mörkaste skuggorna
med bas
sporadiska vandrare blir
utbrutna solon
hur länge innan sinnena
är läkta och timmar av
solsken åter lyser ges
inga svar på medan
istäckets dån och
klangfyllda knakningar
slutar ge eko i det
undermedvetna
i denna kristalliserade
vattenmassa föds
återkomsten