Jag flöt mot stranden av ett pärlehav
och såg i horisontens fall kristallen,
min vittring ställde inga andra krav
än följa böljan över färdesvallen.

Jag hörde fröjd, om även stormars nav
måhända ljöd sin moll i fjärran kallen
av fågelsångers dur på håll som gav
mig mod att driva mellan vattenfallen.

Jag följer flykten av en sädesärla
dit moln i drömmar gömmer havets pärla
och lustens kust en gång i sång skall möta.

Säg, stillas då de många måsar skrän
vad gör mig nu att vågor vandrar hän
och sältans strömmar stänker kinder blöta?