Jag trodde och hoppades att årets helger, jul och nyår
skulle bli de bästa någonsin...
men ack vad jag bedrog mig och lurade mig själv,
hur kunde jag tro något sådant, jag är tydligen född enbart för
att kämpa, kravla, se det svarta, och inte få känna mig glad eller lycklig!

Jag försökte iallafall söka det ljusa inom mig, och på utsidan,
men det överskuggades snabbt av ett mörker,
där inget ljus kunde tränga emellan,
och alla känslor av uppgivenhet kom över mig likt en dimma
där mistluren skrek varnande i bakgrunden,
men det var försent, det fanns ingen räddning,
ingen återvändo...