Vi är sandkornen som föraktar oss själva.

Vi kryper över lik för att få en sekund i solen.

Vi skaver ned varandra med våra vassa armbågar.

Vi vittrar sönder, tillsammans.

Vi är en levande massgrav i ständig rörelse.

Vi är maskinen, cirkeln och andningen.

Vi är den döende odödliga öknen.

Vi bryts ner, tillsammans.