Morgonsorg mot fönster fäller
gråtna tårar av igår,
kvällsgrå ögonvitor väller
gift i glasets glitterspår
och som gryningssynen randas
tungt i nuet natten andas.

Kvävd jag ligger, halvt utslagen,
vänd mot änden där min säng
når en dörr mot förrgårdagen
knarrande i klagans sväng
och som rök med gift förblandas
sjukdomsluft ned lungor landas.

Svag av svekets salt jag sväljer
lottlös sockrets bränning sval
där i kvällningskamp mig kväljer
kvalen av allt ont förtal,
trohetstungan roförstörd
hör jag ännu obönhörd.

Mattat skrattets skälvning skorras
att sen inte andas mer
som dess anda genomborras
lagd att lyssna tyst jag ber;
tag från slagna tankars vår
gråtna tårar av igår.