Alla skriver så vackert om kärlek och djupa känslor...
jag förmås ej att uttrycka mig poetiskt om detta.
Jag har upplevt allt det ni skriver
och jag vet hur det känns att bli insvept i ett rosa moln,
men jag kan inte skriva om det på samma sätt som ni!

Kärlek för mig är en ständig kamp, där två själar kämpar
för att få livets alla trivialiteter att falla tillsammans
till ett mönster där allt stämmer och allt fungerar...
Att söka, gråta, skratta, finna, ta avstånd och bara få vara,
kärleken är inte något som bara finns där, man måste fånga den!

Sen gäller det att behålla den och göra den till ett livsverk,
och då menar jag inte bara den kroppsliga delen
den kommer oftast automatiskt och känns vidunderlig...
utan jag talar om de små triviala momenten i livet,
de som för mig visar att det är verklig kärlek!