10/10 - 15

Oktober slog mig mot marken med kyla vid samma stund som löven gulnade. Jag trodde att allt skulle bli bra nu när jag kom hem från ön där allt var några grader kallare, du några tusen kilometer längre bort och där mina tårar smakade mer av salt än i Stockholm; jag trodde allt skulle bli bra bara jag kom hem.

Något min gammelmoster berättade i somras kommer tillbaka och jag förstår inte hur det kunde bli precis sådär.

Framför min näthinna faller löften med löven mot marken som är våt av höstens ilskna regnskurar och jag ser och jag förstår vad gammelmoster sa för allt händer igen. Jag avskyr ordet naiv men det förklarar vilken idiot jag var som trodde att allt skulle bli bra när jag kom närmare dig och inte smakade mina tårar mer salt i landet som bar istäcke några tusen kilometer längre bort; jag hade bara glömt smaken av besvikelse och ensamhet som nu finns på min tungspets igen, i form av salta vattendroppar som sammansmälter med de ilskna regnskurar och dränker våra löften i de gula lövhögarna.

4/12 - 15

Distans. Det är fortfarande svårt såklart, men allt mer övertygad blir jag om att det var bra att lövhögarna begravde det som vi förstört. Det gör ont såklart, jag gillar inte att ha fel.

Vi träffades när du var gammal och jag var ung. Nu binder ingenting mig, är vad jag vill tro.