Jag ser dig
där du sitter på din bänk
i osynlighet för de som går förbi,
bortvända blickar av rädsla
för att smittas av ditt liv.

Jag ser dig
när du ropar efter dem
för en enda blick av seende,
i din frustration av de lyckliga
i en perfekt tillvaro.

Jag ser dig
när du drar med handen
över dina smutsiga, trasiga kläder,
håller hårt i ditt livs ägodelar
i en sliten plastkasse.

Jag ser dig
när jag sakta går förbi,
möter din blick och ler lite
fast även mina egna fördomar
manar mig att gå.

Jag ser dig
hur du i förvåning ler mot mig
säger ”Jag älskar dig” till
en människa som ser dig,
att du blir synlig.

Jag ser dig
när våra blickar möts
i ett ögonblick av dagens ljus,
du ler lyckligt för
jag såg dig.