Curlad som liten i mitt barndoms liv
av föräldrar som ville undvika kiv.
Aldrig något ansvar jag behövde ta
för lilla jag skulle ju alltid ha det bra.
Utnyttja rättigheter jag lärde mig snabbt
skyldigheter behövde jag aldrig ta fatt.

I skolan jag gjorde i princip som jag ville
använde könsord som skäll för tjej och kille.
Om någon vuxen sig säga stopp hade tänkt
jag ansett det orättvist och blivit kränkt.
Föräldrarna med sitt curling fortsatt har
handlingars konsekvenser jag aldrig tar.

Plötsligt är jag vuxen, handfallen jag står
när jag förstod att jag inget gratis får.
Inget jobberbjudande, utan jag får söka.
Jag märker att pengar sig inte själva föröka.
Hade jag från början fått en stadigare grund
skulle jag varit mer förberedd för denna stund.

Det är tufft att lära sig hur samhället fungera
men nu med familj, hus och jobb jag vet mera.
Jag vet att inga fallskärmar finns för oss,
det är bara de i toppen som dessa kan få loss.
Staten slösar skatten, bankerna med vinst går,
vi får betala och tacksamma om vi pensionen får.

Som pensionär har jag inte råd att huset sälja,
en dyr hyresrätt som jag inte har råd att välja.
Min partners pension har staten glatt tagit över
den största delen av, för det är något de behöver
när politikerna ska ut på nöjen och ha det gott
för de bortgångnas sparade pengar de har fått.

Gammal och skröplig på hemmet jag nu får bo
efter mycket byråkrati och tjafs blev det till slut ro.
Fast staten vill ju helst att vi i vårt hem bor kvar
så de slipper ansvar som någon anhörig istället tar.
Det är dyrt för staten att ta hand om oss gamla
Snart får vi nog åter fram till ättestupan famla.

Nu i livets slutskede som kommer med fart
jag hoppas jag givit mina barn en bättre start.
En ny generation som står stadiga och trygga,
med sunt förnuft en bättre framtid kan bygga.
Där samhället, människor konsekvenserna tar
med respekt, hänsyn, omtanke för valen de har.