Lärjungar, jag har haft en längre paus och studerat etik under hösten och den här våren fördjupar jag mig i statsvetenskap. Det är tämligen fantastiskt att få glänsa med ett begåvat skriftspråk i den akademiska världen.

Dock bör jag inte glömma att berömma er trogna lärjungar, ty utan er kosmosglittrande beundran och okritiska applåder hade jag aldrig klivit in i de lärdas universum med ett självförtroende som inte ens en moder utan adhd skulle älska.

Kära lärjungar glöm aldrig att vi lever i landet som saknar acceptans för dem som är hundra dagar framför andra. Nu lyfter jag på hatten och bugar mot mig själv i spegeln, samtidigt som jag tar en selfie och träffar Gud på skype.

Vad vill jag då med det här brevet lärjungar? Svaret är givet för er som kan gå genom dimmors ridåer utan blöta kinder när barndomen spökar igen, eftersom ni förstår att gråten aldrig någonsin kommer leda till himmelska höjder.

____________