Våren var som vackrast
när isen rann i strilar
och ängarnas blommor
inte alls längre vilar
då solen tänder molnen
och himlen får sitt ljus
fåglars kärlekskvitter
med vårvindarnas sus

Våren var som vackrast
på skogspromenaden
den första ängsblomman
och Krokusen i staden
vårbäckens härlighet
där näcken spelar dans
de utslagna sipporna
en fröjdefull elegans

Våren är som vackrast
mellan Hägg och Syren
grenens knoppar brister
till solens ljuva sken
skönheten bär trolskhet
när våren sjungs in
vid majbrasans skimmer
och din hand i min

Våren är som vackrast
där Tussilagon står
små ljusgula solar
då själen rysning får
när söta Liljekonvaljen
i stillhet blir oss kär
långsamt sprids doften
att sommaren är här

(Copyright © ULJO)