Jag mår inte alls bra,
min själ skakar och gör ont
vill bara försvinna,
hjärtat lider starkt
det är alldeles blått och inflammerat.

Är folk verkligen så kalla att de inte reagerar
eller förstod de inte att jag menade
just att jag mår dåligt här och nu.
Jag funderar på hur jag ska gå vidare,
inget stöd eller bekräftelse
ingen ser mig
ingen hör mina rop
är det verkligen så svårt att finnas där för någon
eller är det verkligen så
att man vill att jag ska dö.

Jag försöker att stå upp
men mina ben orkar inte
min kropp är full med blåmärken
av allt slit
mitt hjärta är tungt
av alla sår
jag klarar inte av detta själv
jag orkar inte längre kämpa
har bara tårar kvar
jag gråter mig till söms varje dag.

Att känna sig ensam bland folk och bekanta
är den värsta sortens ensamhet man kan känna.

Arnela Arre Kurbegovic (2016 - 02 - 05)