Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vill just inte prata, men är motiverad.


Vågen

 


De gångerna när du var här var du den snyggaste tjejen, på den här ön. Vi hör telefonsignalerna tills de dör ut, och det är på grund av att batteriet tar slut. Hör ambulanserna köra där borta. Jag är helt borta, men vad rör det oss? Hör människor stoja och stöka i trappan men vad angår det oss, och inget verkar vara av vikt. Vi hade dissekerat det franska valet med Le Pen och Sergeant Pepper för att få komma fram hit, alltså att se varandra nere i sängen tillsammans. Nu hade vi mediterat ihop i timmar och betrott ett radio-medium, utan att säga ett ord utan vi bara lyssnade. På ett nesligt fält stod en fågelskrämma och han var ensam, och han sade. Och han skrämde. Vi syns, i smogen. Inga sopcontainrar är här, i sin egen lilla friggebod. Våra två frukostar fick förhinder. Det är ett städat rum och vi lyssnar på en film, och en laptop flyttas. Om han kunde berätta för mig, vad han hade sett. Att han fikade natt och dag. Då de fanns. Och du lovade att ta mig till The Inn Of The 7th Ray. Nu är Kajsa på Internet. Kajsa klippte isär namn. Psykopatisk kyrkomiljö. Rik tjej känd från en film. Cirkulerade som blod upp till hennes huvud. Och stod berusade länge på vår maratonkonsert där alla visste, att jag är en sångerska. Det var som i drömmen. Det skedde långsamt, varade länge. Det är fullmånenatt. Därför sitter vi ute hela natten och kan känna igen ett dygn med våra sämsta ansikten. Vi sitter på den blåröda uteserveringen fast det har stängt, möblerna är här ute i det stora gasset.




Prosa (Roman) av Mattias Holmström
Läst 270 gånger
Publicerad 2016-02-09 18:29



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Mattias Holmström
Mattias Holmström