Än finns en sällsam grotta
Så djup och sammetsröd 

I hörnet av ditt hjärta
Min plats av dun och glöd

Där bultar livet bortglömt
Och blodet flödar fritt

Studom härskar mörkret
Trots ljus i grottans mitt

Du tror det är i träda
Det bidar blott sin tid 

Snart kommer våren åter
Och längtar blir till frid