den plågade världen har flyttat in
den rör sig i mitt tysta rum
med en sliten kniv i handen
den finner sin näring
i hatet som odlats sedan länge
den visslar inte nynnar inte
den tror på något som fick betydelse
när bomberna briserade
och torget fylldes med de söndersprängda
den har ingen underhållning
den kuvar sig själv kuvad
när frimodigheten vandrar
vässar den sin bitterhet i ett liv
förfruset i mörk smärta
gemenskap blir till ett bälte
briserande på en livlig marknad
här i mitt tysta rum