Efter många långa, tråkiga gråa dagar
hade jag inte alls någon lust att stiga upp.
Men så såg jag att solen sken och när jag
tittade ut var hela världen vit.

Jag fick fort på mig kläderna, stoppade 
i mig lite mat och sedan så var det bara
att ge sig ut.

Jag njöt av solsken, blåvit himmel och
av härligt fågelkvitter.

Ån låg mörk och tyst mot allt det vita,
medan kameran fångade underbara
bilder, den ena efter den andra. Man 
vet ju inte om det är den sista snön
för i år, så det gäller att passa på.

Det frasade lätt när grenarna släppte
ifrån sig sjok av snö som singlade ner
mot marken. När jag tittade upp fick 
jag fullt i ansiktet också, men det var
bara trevligt.

En sådan kick jag fick. Verkligen behövlig.
Nu känner man livet i sig igen, som han sa
farbror Nilsson.

Så...ut och njut!!!