En romsk kvinna satt en dag utanför ICA. Inte samma kvinna som brukar sitta där. Hon var strax över de tjugo. Benen vikta under sig. Som om dom fastnat mitt i ett krampanfall. I all misär log hon. Mitt hjärta hoppade till. Hennes blick värmde. Det kändes.
Politik och poesi. 1/2016
Hungern biter inifrån
Solar plexus
En gnagande värk
som ett lejon drar det sista
köttstycket av antilopen
Kylan flyttar armar och ben
bort från kroppen
Huden korvar ihop sig som
ett ihopsnörpt lakan
Rullar ut sig över blodet
Håller människan på plats
-Tack så mycket!
Hur kan orden
uttalas
i denna misär
I denna kyla
är det bara leendet
som värmer
Inte mitt
sorg och uppgivenhet
Inte hennes
Låt oss dela denna börda
ty vi är ju blott människor