Vrid nu ut det sista du sparat i min själ
Jag faller ner av vördnad för ditt väl
Din omsorg hyser ingen gräns, min man,
Tag det sista nu – du kan!

Tack för såren som du karvat ut
Tack för blodets strömmar utan slut
Tack för hugget som min ande tog
Du kom, då såg, du rörde – och jag dog

Så utarma alla sista spår
Av värdigheten som sitt lägsta når
Försök att suga musten ur mitt hopp
Det sista som finns kvar uti min kropp

Tack för domen som du stundom gav
Tack för all förnedring – alla krav
Tack för all svart möda – allt begär
Du lärde mig – hur helt PERFEKT jag ÄR

Så gå nu, lilla man, och lev ditt liv
Du var ett alltför sorgligt tidsfördriv
Men allt det mörka som ditt vanvett gav
De fick mig leva utan några krav

Så tack för att jag aktar mig
För allt som kan förknippas – just med dig
Så TACK – må ödet föra dig helt rätt
Till stunden då DU möts utav ditt sätt