Det är morgonen
efter
den värsta
dagen

Det var kallt
igår

Ljusblå snö
som arrogant knarrade
som om den hånlog
stämningsfullt

...som om allt vore bra.
... som om jag borde längta efter pynt.

Då hände det.

Jag tog mod.
Jag kände efter.
Jag stannade till.

... för jag längtar inte efter dig.
... för jag hatar inte dig
... för det är så mycket värre.

Efter stunden
där
och då

Kan min kropp
inte ta
ett
knarrande
steg till
utan sanningen
uppenbarad

.... jag tycker synd om dig ...

Så hemskt
att
leva
med dig

Jag kan iallafall gå långt bort.

Men, du måste stanna kvar
med dig.

... jag tycker synd om dig ...

Jag gick hem.
Jag störtade
och trodde
att jag nästan
skulle dö.

Jag betedde mig illa
mot mig själv.
Som någon slags
final.

För...
...jag har utsatt både mig själv
och dig

När det jag trodde var
ren
och sann
kärlek....
...inte var varken ren eller sann

Det är morgonen
efter den värsta dagen.

Och jag tycker fortfarande synd om dig.
Men inte längre om mig själv.