Så oskuldsfull liten

ovetandes

om sin tafatta sårbarhet

hett åtråvärd i mörkrets ögon

för ett enda ögonblick

lämnad 

ensam i utsatthet

just i den stund

då själva livet och döden

vävde sina skira slöjor

som täckte markens fåror

och regnets tårar föll

ljudlöst stilla

likt glittrande små ögonstenar

av hjärtats innerliga längtan 

i jordens rika mull 

såsom ett tecken

milsvida hördes ängsligt skria

ett rop av saknad

i vilda fåglars flykt

då stoft 

blev till intet

i morgondimma

in vid

gamla trädets stam

..hon nådde aldrig sin himmel 

men slog så längtansfullt

följe med vindens

ömt viskande

sus...

- "Åh, lyss mitt hjärtas längtan

till vilda fåglars ljuva kärlekssång

där vingar i vindens frihet

själens vackra drömmar

alltid med sig

bär"