Snabbt bredband kan
väl vara bra. Livsnödvändigt?
Inte alls. Smarttelefon,
behövligt? Nej, nej!
Praktiskt till viss del.
Trådlöshet, blåtand,
uppkopplad ständighet?
Inte livsavgörande.

Solen lyser in på tapeten,
den varma lilla katten.
Min älskades händer på min
kropp. Kyssarna. Oh dom
kyssarna och smek i
eftermiddagssolen.

Fika på balkongen, fika
på caféet. En cykeltur
på landet, promenad i stan.
Klippor vid havet. Sandstrand.
På bryggan vid sjön. På båt.
Jag vill sjunga en visa
om livet. Vill du lyssna?
Svalor och måsar.
Mörten plaskar och gör
ringar.

Vinden blåser så mitt
heta termoskaffe svalnar
drickbart. Smörgås med
rödlök och brieost smakar
underbart och korna råmar,
hönsen sprätter. Du är vacker
i solglasögon och mun av
leende.
Detta är nödvändigt för
livets existens.

Ett hjärta fyllt med tro
på en som är större än
en själv.
En tilltro under stjärnetaket.
Trygghet i en gudomlig hand
som leder. En karta,
vägledning ömsint men
bestämd. ”Kom följ mig.
Frukta ej!” säger handens bärare.
”Kom, låt mig visa dig livet!”

- Solnedgången är vacker,
älskling!
Det ser ut som att åkern brinner.