Det vrids inom mig
denna skam
Det styr över allt
och precis intet

Där ljus borde bo
mitt evighetsgap
en lustans förnedring
ett skrik efter allt

Ett rop som förkläds
i den propra fasad
Bortom förnuft
och utan vilja

Det sliter mig hårt
denna stolthetens dans
som förvinar
förblindar de trogna

Javisst, får du ta!
Fast det är redan slut
Men aldrig
jag erkänner, nej.