... är definitivt
en absolut välsignelse
förutan vilken
vi förmodligen ej
skulle våga
fortsätta tro på
livets makt och gåva
att mena oss väl ...

Betänker min egen erfarenhet
och insikten om
att om jag redan då
varit medveten om
vad som väntade mig
hade jag sannolikt tagit farväl
istället för att hålla mig kvar
och forsätta kämpa 
en dag itaget ...

... och börjat om
gång på gång på gång ...

Men även om 
jag ännu har
en bra bit kvar
att gå 
innan jag åter
når en rimlig nivå
av normal livskvalitet
och får åtnjuta min verklighet
utifrån relativ friskhet ...

... är jag tacksam för
att jag trots min intuition
och alltför útvecklade 
trendanalytiska förmåga
ej förmår se
vad som i framtiden kommer att ske ...

Ty jag oavsett vad som varit
och det som ännu ej är
men kan komma att bli
så älskar jag mina barn
men så ock livet i sig ...

Ty jag vet 
att om jag inte finns kvar
så får jag ju inte träffa dig
jag är ämnad för 
och som är ämnad för mig ...