Det känns så tungt på mitt bröst
Halsen snärjs igen,
Försöker komma undan,
Från det som håller den.

Det känns som att någon kväver,
Som ett rep omkring min hals,
Men egentligen vet jag,
Ett rep är det inte alls.

Det är min egen tyngd som fäller mig,
Det är min kropp som drar mig ned.
Min mardröm är att bli för stor
För att någonsin orka med.

Jag äcklas så av tanken,
Att äta mig till döds,
Men äter ändå så mycket,
Mycket mer än vad behövs.

Jag hatar mig själv ofta,
För att jag saknar disciplin,
Har ingen balans i livet,
Men vill ändå bli fin.

Hur ska jag nå det målet?
Om jag inte bestämmer mig?
Nu måste jag nog välja:
Är äta ja eller nej?

Bäst vore mellanvägen,
Men den är så svår att nå.
När det väl har gått åt skogen
Kan man finna den då?