Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

dröm mig vidare i kvällen


dröm mig vidare i kvällen
utsträckt i tillåten tid
raklång i hängmattan
upphängd mellan födelse
och det som inte syns
 
tårar torkar till slut
dårar krossar sin samtid
för att behaga vansinnet
de tror inte på hängmattor
eller ödmjukhet
 
någon blåser i ett mässingshorn
det finns ingen som lyssnar
i harm med fågelns sträckta vingar
folkmassor kan inte dölja
ursprunglig ensamhet
 
skål medresenärer i kvällen
det ryker ur den mun
som svalt sitt onda krut
själv är jag i gungandet
utan fri vilja

 


Fri vers av andrasidan
Läst 288 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2016-02-26 22:09



Bookmark and Share

  Goraxy 89 Orion VIP
Egentligen en fantastisk dikt (och det säger jag inte i insmickrande ton) Ett gungande flyt från den första raden till den sista (dårar krossar sin samtid /för att behaga vansinnet) Ja, så har det ju alltid varit - och människosjälens explicita ensamhet är monumental. Jag försöker påstå att kärleken är den kraft som håller kärnpartiklarna och galaxerna kvar i sina banor - men sådan flumfilosofi vill ingen upplyst människa höra - Ursäkta mig - Det var bara de tankar dikten väckte hos mig.
2016-02-28
  > Nästa text
< Föregående

andrasidan
andrasidan