De går som ett band runt huvudet,
ett av tvinnad hud, så tunt att nerverna där under
liksom färdas och spricker, fram i en kaskad.
De ligger någonting i de där ögonen,
som två infekterade nyckelhål.

I de ögonen ruvar en utmaning,
en som tycks undra
hur redo du är att resa in här.
Innanför ögonlocken, där allting är svullnader
och knoppar som inte riktigt svept ut sina
färger än.

”välkommen in, om du har nyckeln
se dig gärna om, känn till och med, om du törs…
om inte så vill jag att du ställer tillbaka allt på plats och går,
så jag kan blunda igen”