värmen av ditt vackra ljus faller som en slöja över min kropp
med respekt faller jag ner och sänker mitt huvud och ber om mer
du ser när jag faller samman och jag ber om förlåtelse, kraft och hopp
det enda jag begär är att du lyssnar på mig utan att du hånar mig eller ler

du drar i mitt hår för att få mig att vakna upp det djupa mörkret igen
jag lever nu åter och känner slagen av mitt krossade hjärta
jag är förmodligen inte prinsen du söker efter men
jag kan lära dig allt om ensamhetens krafter och tårar som väckts av min smärta

mången ord letar sig fram mot mina torra tysta läppar och tystnaden ler
det är tysthetens läppar som förvandlats till is av vackra iskristaller
dina starka varma energier tinar upp mig mer och mer
nu kan jag snar lägga fram känslorna på mitt bord med ord som faller ner

när någon som är så vacker o ljuvligt snäll hör mina tårars ord
får du nattens stjärnljus att lysa och iskristallerna tindrar nu när natten är här
det som tidigare var en ångest dag förvandlade du till en fruktbar jord
det har åter blivit en ljummen sommarnatt som aldrig mer kan gå isär

jag låter dig nu lyssna på smärtan från ett sårat blödande hjärta
du är den enda som kan förstå och hela alla såren som finns där
det enda som kan hjälpa är kunskap av att ha upplevt min smärta
delar av ett krossat liv som totalt har fallit isär

när någon vill lyssna och sedan finnas till
utan livets alla krav som skulle kunna fylla delar av hav
får hjärtat mitt åter att slå och mig att acceptera att tiden nu får stå still

när det vackra talar ur en änglalik människas hjärta
talar det genom oss i all sina präktiga ord
utan att ge oss outhärdlig sorg eller oändlig smärta

älska och åter älska dagen ut så länge klockan går
låt även en ensam förvisad själs hjärta tala trots att skammen tagit makten
fyll mörkret med ljus när det är tomt och kraftlöst invid dödens bår

förlora aldrig hoppet för det finns kärleksfulla varelser där ute någonstans
tappa aldrig tron på dig själv eller livets magiska dimensioner
det kommer alltid att finnas åter en chans
att det som en gång dött alltid återförenas i kärleksfulla toner

och likt elektroner och protoner
på solens heta varma yta
finns delar av fysikens oupptäckta bosoner
och kraftfulla stormar som om ett lejon vill ryta

universums magiska gravitation sammankopplar oss för alltid samman
där våra själsliga band åter kan knyta oss till varandra åter
det skulle kunnas kallas fader kosmos och big bang som är mamman

runt våra själsliga kroppar som tindrar genom dimensionernas utan änglar som gråter

tillsammans så tänder vi alla våra kärleksljus
i orgasmliknande explosioner av fantasifulla rus
det tindrar som tusen stjärnor du ser på natten vid dit hus
då stormen lagt sig vid havets vattens vågor av brus
det här är dagen då du befriar min långvariga smärta
nu lämnar ångesten mig och mitt frusna hjärta

nu vill dig endast ensamt minnas
endast förkasta de gamla onda minnen jag har
inte längre vara kvar här det gör ont eller finnas
och av det fina av dig finns allt av dig kvar

ett näringsrikt stärkande regn som forsar från dig
med smakrika droppar av kärlekens svett som faller ner
då min vilja äntligen slår igenom och din våta kropp stöter mot mig

jag säger nu endast till mig själv att
jag aldrig någonsin uppleva mer
eller mig i en trasig spegel se när det är natt
för att åter se mörkrets trasiga bitar stå där och ler

jag ser början av en ny underbar dag
när morgondimman ger med sig igen
och för med sig trasiga delar av jag
när gårdagen vandra bort sen
tillbaka till det förflutna som aldrig kan återuppstå
för nu kommer himlen i vårt liv för alltid att vara blå