Jag skriver ordet kärlek
och följer ordets form
två ord: kär... och lek
förenade till storm

Jag låter orden tala
i tystnad lyssnar jag
ljuden märkligt svala
men inte utan behag

Ord de är så lätta
de stannar inte här
de slutar att berätta
att någon har en kär

Skrivna ord de bleknar
trots skrivna i bläck
kraften i dem veknar
som vattnet i vårens bäck

Nu låter jag orden ljuda
jag skriver dem igen
jag vill dig åter bjuda
till dans i gryningen



© Peter Söderqvist