det är sommar men jag känner vinter.
skratt är lika med gråt.
solen är bara ett stort flammande klot som bländar,
medan månen ger mig friska vindar.
leenden speglar blöta kinder.

de kallar mig känslig men jag är bara trasslig.
mitt hjärta känner inte, det bränner.
jag är en dyster blomma som inte fått vatten.
mina färger var en gång ljusa och utstrålande,
idag är det svårt att se färgerna.
vintern är ändå fin på ett sätt,
det är ljust då de vita färgerna lyser upp tillvaron.

men nu är det inte vinter, det är sommar.
men inte för mig, det är vinter här inuti.
men det kommer inte vara såhär för evigt.
men det blir snart vinter.

åh vad jag längtar till det blir vinter,
jag kommer att få känna sommar.