Är alltid på väg men vet inte var
Någonting måste man göra för att orka finnas kvar
Ockuperar tid med något som kan ge inkomst
Men mitt inre är tomt

Det simplaste i livet finns det inte tid för
I ett system med fokus på ständig tillväxt
Dör kreativiteten och kärleken för livet och varandra
I ett system där fascismen ständigt växer
Dör hoppet om en ljusare framtid för oss

Har alltid försökt hitta något meningsfullt
Någonting som får mig att orka kliva upp
Någonting som får mig att stå kvar när stormen kommer
Jag är ett resultat av en Internetgeneration
Varit naiv att tro att ett skrivet inlägg förändrar någonting
Ockuperar min tid med sociala medier
Men mitt inre förblir tomt

Jag är ett resultat av en passiviserad generation
Varit naiv att tro att förändringar kommer av sig självt
Gnistan till handling togs ifrån oss innan vi hann brinna

Vi sätter etiketter på oss själva
Placerar varje individ i sitt speciella fack
Vi utgår från oss själva istället för oss alla
Är det verkligen så vi vill ha det?

Som i en skräckfilm där gänget delar upp sig
Är vi några som för tomma öron ropar "vi måste hålla ihop!"
Den desperata uppmaningen ignoreras
En efter en, alla för alla
Faller vi offer för mördarens yxa

Men detta är ingen skräckfilm, det är vår verklighet
Och yxan skördar nya offer dag för dag
Vi splittras som de smulor du sopar under mattan
Vi måste lära oss att bli hela igen, tillsammans