Utan kärleksfull omfamning

känns natten långt mer

än bara kall

för ända in i märgen

ristar längtan

in ditt vackra namn

Saknar lugnande andetagsvärme

i sängkammarmörker

och sömndruckna kyssar

i gryningen

som villigt bäddar för mer

Önskar sista ordet

inte var sagt

Hör min tysta bön...

förlåt