Orden sviker mig om och om igen
lämnar mig ensam i det här jävla tomrummet efter allt som aldrig var mitt
aldrig blir mitt aldrig stannar kvar aldrig håller samman aldrig du
och jag vågar ingenting - varken sorg eller empati. Vågar inte skrika om hur jävla fucked upp allt är. Hur jävla trött jag är. Hur jävla maktlös jag är inför hela jävla grejen för det har redan hänt och vad ska jag göra nu?
ingen fallhöjdsrädsla kvar - bara vandra här på botten
här på botten där jag alltid träffar mina gamla spöken
för vi bor i samma stad och jag vet att det är jag
som ska gå
men jag har redan gått
har redan gått ur varje rum där jag känt mig hemma, varje famn där jag känt mig trygg
avsvurit mig alla mina rättigheter jag aldrig hade
och jag vet att det inte spelar någon roll
i längden
spelar ingen roll varje gång jag står på kanten
varje gång jag stannar hemma
varje gång jag tvingar mig själv att leva
varje gång jag är den som åter igen bränner mig själv
för att ni ska slippa göra det

spelar ingen roll
att jag inte längre vågar försöka
spelar ingen roll

alla roller lämnades på en scen i kärrtorp
där jag började bränna mitt liv
till grunden.