Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ur Hundarnas timma


antika speglar

Han kände samhörighet med det förfinade, han ville dansa över gamla stengolv och kyssas framför stora tavlor. I ett eldfängt ögonblick lät han sin inneboende romantik blomma ut och nuddade vid tanken på att en dag vara färdig att binda sig vid ett kärlekslöfte.
Om han någonsin skulle fria skulle det ske i en precis sådan miljö.
En gungande vals skulle tona mjuk mot de undersköna valvens rymd. Takkronor skulle lysa och stora, antika speglar skulle reflektera det mjuka skenet. Karl skulle knäböja vördnadsfullt med en röd ros mellan tänderna och han skulle se upp på sin utvalda med brinnande ögon.
De levande, höga ljusen skulle lysa med ett mjukt sken och han skulle lova evig trohet med Gud som vittne.
Han blev varm i hjärtat av sina tankar och lät en hand leta sig in mellan Lindas fylliga lår.




Prosa av Mia Bergenheim
Läst 266 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2016-03-20 14:08



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
mmmmmmmmmmmmm
2016-04-17
  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim