Ingen ville veta
kanske var det enklast så
inga krångliga frågor
som krävde svar
ingen uttalad oro
eller ängslan

                                         
                                          Men skuggorna tog henne 
                                                           till sist...



lämnade endast små spår
efter vad som varit
otydliga svaga viskningar
svåra att tolka

Saknaden brände nog
hos någon
gjorde ont inuti
skapade ärr
som en påminnelse 



                                              i alla fall hos någon



Trots att elden
den ständigt livsgivande
troddes vara kvävd
och släckt sedan länge


Men alla valde de att blunda
där i tystnadens mörker
lät likgiltigheten hållas
utan att andas
ett enda uns av sanning 



                                             och kanske var det ändå
                                                          enklast så...