Hämnden på vårvädret.Jag trivdes i själva verket i Prag som var i en enda färg sammanhållen. Ganska centralt växte plommon, persikor, blåmögelosten och ölet var på allas läppar där. För det var varmt när jag kom. Inte alls kallt och dimmigt som i höstas. Vi flyttade in mina grejer och såg Pragborgen. Det är nog bara kärlek till en stad som kan etsa fast sig på detta vis. Åtminstone hoppas jag det. Men inte fick jag någon paus heller, man är dum om man bara lever på det, det skulle väl du göra! För vi håller på med bokhyllan, skruvar isär den. En hemma-biosalong som är särart. Gruppsex, skriftskola i närheten, i det sekulariserade landet. Man kunde titta med en kikare. De satt barbröstade och drack Vermouth, Martini för två. Rengörningsmedel mot fotsvett över glashalt golv kanade. Men man såg att Starman var rumphuggen. Ända härifrån när jag bad till Gud att han skulle sluta för gott med sina inlägg. Kry men varit melankolisk för här lär man inte längre turnera. Varit pessimistisk om framtiden innan jag ger mig av. Men nu, är jag över det hela och med vin i kroppen. För jag är... positiv... allt jag behöver är mer tid... De andra hjälpte mig flytta. Vi var fem personer. Man drog möbler över rummet och ute var snålblåst. Ett träbord tog för stor plats och måste kasseras. Så nyfiken på livet och människorna här. Jag ska snart se mig omkring. Det var nödvändigt att skaffa en ny identitet, hoppas jag inte säger för mycket nu men ingen hade hört talas om Othello här, den tragedin, hur han går till historien, mår bra idag. Och så skulle han bo någon annanstans än i Tjeckien och hångla med andra. Men jag kände att du inte gav allt, kom lätt till samma mottagare. Kanske var det meningen. Favoriter av en annan klass, hon sade alla är samma klass här. Verkligen? Hon kopierar mönstret på scarfen. Och får ett epilepsianfall. Jag är och hjälper till på hennes café. Och hon är mörk, litet månens rund. Satt kvar efter att hon hade gått maybe. Cigarettens rök pyrde. Han kan inte sluta röka. Livet cirklar kring cigaretter och kaffe. Lärde språket med hjälp från planeter paradoxalt nog. Våren svartvitist, inte färg. Skojade att, nu fick du åka bil. Men det var bara flyttbilen, en blå skåpbil där det låg en matta och en box med verktyg. Herttas man nydöd och hon hade gett upp hoppet även om hon kunde röra sig fritt. Men det hon hade gjort för staten gick egentligen inte att mäta i pengar, korrespondent, man hittar henne gratis, bröst fördunklade av vatten, den havsfärgade kallsupen i hennes hals, blyg att tala och sjunga engelska. När vi går lägger hon ner sin kropp på soffan. Dagbok, sovalkov, höstkännare. Född på hösten, i oktober. En konduktör och skog med rysk fana som ständig bakgrund. Pettersson med sin hemska sjöbild. Ett sovrum fick inte vara ömtåligt och fyllt med krafs. På golvet står en svart telefon som ofta ringer. Ingen klocka. Suedeplansch på väggen. En ribbstol och en klädhängare i form av en torso. Man är praktiskt taget där igen. Ett näste av synd. Jag förändrades, fick någonting. Fosterimig bokstavligen. Jag födde på lasarett min enda. Tjeckfödd i stjärnbilden. Barnet är inte snyggt men kan bli andligt. Och bakom en kulle... självmordet. Kastar mig ut i förlovade landet. Jag tänker på henne när hon mediterar, hon är i handlingar att jämföra med trans. Hon är transa. Och hon sade alltid: Jag förlåter din otrohet. När man ständigt försov sig till jobbet och livet och hennes gamla psykolog harklade sig, visste mycket men har glömt allt förstås. Går ut och köper en tidning, där står Atom Heart Mother och Pink Floyds sista skiva på kultursidan av Hufvudstadsbladet. Nattkamrat borta somnat. Hand över ansiktet. Dagarna grät. Den som är uppe på natten har behandlats med akupunktur. Något mer normalt. Och handtvålen som doftar thymefrukt och jag doftar därmed timjan. På fredagen röker man bara Hofnar cigarrer och på fredagen dricker man bara Dubonnet så länge det går bra. I Dubonnet finns kinin som behandlar malaria och som är vunnen ur en bark långt borta där sydamerikanerna bodde. Det sänkte min feber och var muskelavslappnande. Drick det inte för hastigt när du lyssnar på en podd. Glömt sångerskans namn. Saga? Snällhet hos henne med nycklar till lägenhet i handen. Men det här klinket på pianot är något man håller i skymundan som en konstnärlig hobby som tar all ens fritid. När ska man hinna umgås med vännerna? Hon stryper helgerna och far ut med dem på en utflykt. Och går där du bodde och tänker inte på det och avslöjar sig inte. 6 a.m. hittar hon henne i en spegel på väggen. Stänk, underskönt, bara jag kan se. Boken The Hermaphrodite. Hur skulle det bli i framtiden? Det lyckades hon med sällan men lärde sig dag för dag, ett nytt ord. Och gästrummen där de behövde henne ofta. Hennes kund långt från att vara en ärrad och sjuk man än. Till och med samma frisyr med lugg och paraply. Det bara var så för att motverka stressen men ett par aspirin hjälpte honom. En tunn röst. Han skulle sluta. De musicerade ihop. Vi drack för lite vatten med tanke på att det var sommar. En hel sommar gick och man drack för lite varenda dag. Man skulle utmanas, inte fly. Och man skulle svettas och jag kunde få hjärtinfarkt och då tog jag inte piller mot huvudvärk utan hjärtat, hålla Rinni på avstånd? Hålla mig på avstånd? Jag kände ju mig själv och visste vad jag skulle säga när jag fick en enkel och anspråksfull fråga - han kanske hade en hemlig liten vana i sängarna. Men jag visste inte att han var beskylld som en hackkyckling, och samröre med kriminella. Han höll idag galenskapen i schack med kaffe och tabletter. Jag hoppades att det inte var möjligt, att det var som jag tror. Men det var så. Rätterna på cafeteriornas bord såg nu ut som grädde, hundmat och flarn. Skulle jag innan natten var över och morgonen kom, våga äta mig mätt på dessa rätter? Åtminstone var det viktigt. Du sitter på sängen och jag får henne inte ur skallen. Nu fanns hon på bild och hade blivit mer attraktiv. Ofta var han i rummet när han på grund av detta började ta initiativ tror jag att det är förbjudet, då börjar han att göra bort sig på allvar. Dubonnet med en påle stående på havsbottnen vid bryggan, just under havsytan, jösses!
Prosa
(Roman)
av
Mattias Holmström
Läst 523 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2016-04-06 19:09
|
Nästa text
Föregående
Mattias Holmström
Senast publicerade
Dubonnet. Paus. Vaggvisa. Epifani. Gåvan. Giftdroppen. Mitt yrväder. Fourbi.
Se alla
|