under tröghetens dagar,
dess timmar av milslånga minuter
sker något inom oss.

Kanske är det vila, kanske
är det någon som möblerar om
därinne, ljudlöst
för att inte störa vår tristess

tills en vacker dag,
- om mulen eller molnfri
är egalt för skönheten, för -
den dag

när vi märker
att något har hänt,

den dag
något ord, någon tanke
än en gång dyker upp

och är desamma
som förut,
bara nu
i ett annat ljus,
med en annan färg -

~ * ~

Då vet vi,
vårt yttre
vårt inre jag
att

~ * ~

Allt är ok, min vän:

Trögheten
- känslan av och den konkreta -

liksom bottenlösheten,
tomhetens stumma tunna,
hjälplösheten,

även hoppfullheten,
den sviktande glädjen
under det blodsvarta allvaret, allt

- allt har sin tid.

Vi
behöver bara
ge dem sin tid,
ta emot dem utan spjärn

när de
lagda i en återvunnen pappask
omslagna med ett sidenband
i gråaste grått med hårdknuten rosett
läggs i vår famn

en gåva av själva livet
är tröghetens dagar
med påskriften

öppnas varsamt

2016-04-02  14:24