Inget att göra.I det ogjorda

Hur kan jag sitta lycklig
tillsammans med olyckliga
gråtande,sorgsna,svikna
sörjande. ..

Går min väg. Sitter på min
egen bänk,ett tag. ..

Den är från 1783
men håller än.

Där har vi fastnat.
Medans tiden rusar oss förbi. ..
ett tag.
Bland Luktviol och Gulsippor

Tills vi brunnit upp i evighetens eld
Allesammans,som virke från livets
mossbelupna glömda vedbod. ..

Och bara Alltets andedräkt
blir kvar.

För
Den största tyngden är alltid osynlig
lättar från ett sargat bröst,
och blir till sökande moln.

Med tröst lösryckta befriande
Pianostycken
Av Nino Rotas Il Gattopardo
Så
Älskade sökande Medmänsklighet

I med och motgång
Där jag nu färdas

Vi skall smeka varandras kind
en kort stund. Välkommen,
och sedan far. .. väl.