Människor tar min frihet
Dem tar min rättigheter
Kallar mig galen och farlig

Jag skriftar och anser

- Ni är som trötta barn som bråkar i sandlådan. Jag blir utmattad och finner detta löjligt. Skäms säger jag.

Slåss för papperslappar och var är
Er empati?

Jag känner känslor
Jag upplever orättvisa
Min kropp är trött
Min mage kurrar

Jag minns ej sist jag åt en hel måltid
Jag lever på bröd och vatten

Tvättar mina kläder i handfatet och friserar mitt egna hår.

Isolerad och ensam. Både elektronisk och fysiskt. För vad? Säg mig sanningen.

Ty jag är kapabel att ta en diskussion. Jag kan be om ursäkt och jag kan ställa frågor.

Men mina basala grundbehov är ej uppfyllda. Vad är konsekvenserna av det? Fråfa er själva detta. Ty vem eller rättare sagt vsd är ni rädda för? Att älska och bli älskade? Att skratta och glädjas över att jag överlevde och ännu lever?

Enligt lag är det förbjudet att stjäla,ljuga och begå mord och så vidare.

Detta är enligt min uppfattning ett frihetsberövande, psykisk misshandel ty jag är osynlig gjord. Mina rättigheter är mig ej upplysta, ej heller dem mest grundläggande behoven och ej heller har jag fått förklarat vad som har hänt mig. Jag har rätt att veta sanningen och med mitt funktinshinder är denna behandling ur mitt perspektiv rena tortyren.

Har jag felat? Har jag ljugit? Har jag brutit mot lagen?

Eller är jag missförståd?

Min önskan är att leva, jobba och betala skatt. Att få älska och bli älskad. Framförallt att bli respekterad. Det var en människa som en gång sa mig att det är ett friskhetstecken att bli arg, när det är berättigat.

Jag är öppen för diskussion och den kan jag ta i enrum med vilka det än är som byggt min tillvaro. Ta med livvakter, poliser eller vad ni än känner er tryggast med. Om ni vill, så kan jag ta ett möte med dem berörda. Ni har numret hit.

Men fikabröd och varm chocklad är snarare att rekommendera. Ta gärna med er en doktor också ty jag blev ledsen och arg, så nu blöder min tumme. Att kasta grejer är inget att rekommendera när man blir arg. Gymmet är så mycket bättre. Men dit är jag heller välkommen. Tack Gode Gud för trä och plast. Jag sägs ju vara en hetlevererad galen hora och en farlig sådan.

Men den åsikten är ej min. Jag älskar mig själv och mina dåliga sidor, för att kommunicera på erat vis.

Med trötta och vänliga hälsningar, jag, Miah