Igår snubblade jag fram i skyddsdräkt, genom en tunnel av begränsningar.
Sorg och smärta bodde grannar.
Ingen kände mig där.
Nådde jag målsnöret, sprängdes det inte.
Jag drog mig tillbaka när jag klev fram.
Det var en lång marsch i civilisationens strukturer

Nog är nog
Låt dom döda ta hand om dom döda
Möjligheten till skifte närmar sig som en fräsande våg

”Det är roligt att veta bäst” säger Barbro Lindgren.
Jag vet bäst vad jag vill och jag vill!
Friheten i det oplöjda landskapet längtar jag till
Och där finns jag, som inte är lik någon annan
Min förmåga, är mitt universum att utforska!