Alice ligger i sjuksängen på rehabavdelningen på Karlshamns lasarett. Hon har en ryggmärgsskada, en tetraplegi. Nacken är bruten och hon är totalförlamad.

Innan olyckan bodde Alice med Ture på gården Ugglaslätt. Ture var en blandrashund, mellanstor och släthårig.. Kvinnan och hunden bildade en allians mot omgivningen. Det var inte många besökare som hittade fram till gården. Nästan ingen. Gården hade börjat förfalla, eftersom Alice försummade det mesta som en gårdsägare brukar syssla med. Den självvalda ensamheten ägnade Alice åt att genomkorsa sin skog, hennes höga nöje. Ibland högg hon lite ved och på kvällarna badade hon. Tvärs över gamla riksvägen och en kilometer upp i skogen ligger en sjö som Alice och Ture simmar i och ute på gårdsplanen står ett zinkbadkar. Alice brukar fylla det och sen ligger hon där i det kallnande vattnet och funderar i timmar.

Alice ryggmärgsskada är resultatet av en serie olyckliga tillfälligheter. Ture och hon är som vanligt ute och driver i skogen. Det är en eftermiddag i augusti och det växer massor av kantareller på intressanta platser som Alice gärna besöker. Hon distraheras av sökandet efter svamp och märker inte att Ture fått upp ett jaktspår. Ett skall får henne att inse, att Ture har tagit upp jakten på en förmodad hare.

Hon ser på håll hur Ture är på väg ner för hällen och därnere ligger tågspåret. Hennes visslingar stoppar inte hunden och hon tar upp förföljandet genom att springa i bergssluttningen. Igår regnade det och hon registrerar att mossan fortfarande är blöt och lossnar av hennes tyngd. Några gamla trädrötter och grenar får henne att snubbla till. Nu ligger hon där på alla fyra i sörjan och ömsom halkar hon och ömsom rullar hon neråt, mot spårområdet.

Ture står nu på spåret mellan två syllar och bara några meter skiljer honom från haren. Mörbultad reser sig Alice upp, kryper under de bristfälliga avspärrningarna och kastar sig över diket mot banvallen. Ur ingenstans kommer tåget farande. Ture försvinner under tåget och loket rusar mot Alice som träffas och far baklänges tillbaka ner i diket. Hon försvinner in i ett kompakt mörker.

Efter fyra veckor på sjukhuset skrivs Alice in på rehab och trots den allvarliga ryggmärgsskadan, har tillvaron fått ett nytt innehåll som på något sätt är oväntat intressant. Aldrig har någon brytt sig så mycket om hur hon mår och känner sig, som nu. Hon träffar hela tiden människor som intresserar sig för henne. Konstigt, tycker hon, men gläder sig .

Sin gamla vana, att förlora sig i ändlösa funderingar, har hon lagt ner. Den vanan gagnar henne inte längre. Nu är hon i ett nytt läge som hon inte kan greppa.

Hennes sjukrum ligger på andra våningen och från sin säng kan hon se trädgrenar och himlen genom fönstret. Grenarna lockar henne mot fönstret. Vad är det för träd? Växtsättet, barken och löven, färgerna? Vad finns det mer därute? Närhelst hon vill, kan hon i tankarna glida ut genom fönstret. I början flög hon ganska långt bort, från den huskropp där hon vårdas. Nu är hennes favoritplats ovanpå sjukhuskyrkans tak i anslutning till huvudentrén. Här har hon koll på strömmarna av människor och bilar. Hon ser människorna och berörs av deras utsatthet.

Andra stunder ligger Alice och lyssnar på olika ljud som uppstår och sprider sig på avdelningen. Det är fascinerande hur många ljud som finns och vad man kan tänka kring dessa. Ibland är hon trött efter olika övningar med sjukgymnaster, ortopeder, psykologer och andra. Då ligger hon på sängen likt ett livlöst paket, inpackad och tejpad med slangar som är kopplade till olika maskiner.

Då föreställer hon sig, hur hon hör molnens fria flykt över himlen. Molnens jakt över himlavalvet brukar pågå länge och Alice känner som om hon var hemma på Ugglaslätt igen och att hon ligger och flyter i det ljumma vattnet i karet, i trädgården.

Det är så märkligt, att trots att hon saknar sitt gamla liv, så har hennes nya tillvaro blivit mer kreativt än tidigare. Hur är det möjligt?

Nu börjar hon dagen med att tänka: ”Hur ska jag tänka idag?”. Tankarna tar inte längre autonoma rundturer och hon forcerar dem inte heller i en speciell riktning.

Tankarna väntar som ivriga kapplöpningshästar på Alice signal, vad ska de utforska den här dagen? Dagens resultat spelar hon in på mobilen. Alice har börjat sitt nya liv.

Tänk, Alice har trott att hon var fri genom att vara ensam. Att hon var fri från underordning och att stå-på-tå, genom att gå själv. Först nu, har hon fått syn på sin egen överlevnadsförmåga och sin tilltro till människan i människan.