Nycklarna du ger mig

har lås jag söker

för att öppna

till tidens rum

Håller knippan i min hand

och lyssnar

till klirret

av metall mot metall

Det ekar i rummet

Jag hör inget

men ser nyckelns ax

glittra i morgonljuset

Jag vet,  jag tar

den minsta nyckeln

från knippans tyngd

och bär den ensam

i solens riktning

mot skogen och bergen

och till porten

i klippans gråhäll

sätter nyckeln

i låset ljuset tecknar

och kliver in

i tidens rum

där allt du vill

är det heliga

då hela världen

står stilla